|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 16.
Den gamle bysmedens vandring.
I M-sjö socken i Kalmar län fanns för i början av nittonhundratalet
en smedja med tillhörande boningshus, belägna i G-bo by, alldeles
på gränsen till A-bo. Det förekom en hel del mystiska händelser därstädes,
då det oftast var ett tillhåll för löst folk av båda könen,
och bygdens befolkning, i synnerhet ungdomen, hade stor respekt
för denna plats, då ryktet förmälde, att än den ena och än den
andra sett mystiska saker därstädes.
För ett par år sedan var jag med min hustru, som icke är från denna trakt, utan från stockholmstrakten, och således icke kände till dessa rykten, i bil på väg till G-bo, för att hälsa på min gamla mor. Vägen var smal och krokig och som det var på höstsidan, starkt uppblött, varför jag körde bilen med minsta möjliga hastighet.
Strax innan man kommer fram till den plats, där smedjan var belägen, är en backe, betydligt utgrävd och med höga vallar på bägge sidor, samt nedanför densamma stora sluttningar.
När jag kört ett par hundra meter och närmade mig det ställe, där smedjan varit belägen, yttrade min hustru plötsligt: "Du körde väl aldrig på gubben, som gick framför bilen hela vägen från backen och nästan fram till grinden?" (som skiljer byarna åt). "Vilken gubbe", yttrade jag med verklig förvåning, för jag hade ingenting sett och kunde icke undgått att se en människa i det starka ljuset från strålkastarna, om det verkligen funnits någon. "Såg du inte honom", utbrast nu min hustru med verklig förvåning och med en aning rädsla i rösten. "Han gick alldeles framför bilen hela tiden."
På min fråga hur han såg ut, lämnade hon en beskrivning, som i minsta detalj stämde in på den gamle smeden, sådan som jag mindes honom från min barndom. Hans klädsel var nämligen alltid densamma. En skärmmössa av ungefär samma typ som våra skidlöpare och orienterare nu använda, en storkavaj, alltid igenknäppt, och med händerna i fickorna, ett par ytterst smala byxor, ett par vita yllestrumpor, med byxorna nedstoppade i dessa, samt som avslutning på klädseln ett par träskor.
Gubben hade även under promenaden framför bilen vänt sig om, så att hon kunde konstatera att han var svart i ansiktet. Nog får väl det betraktas som en märkvärdig händelse, att en fullständigt okänd person, som ingenting kände till om folket och händelserna, skulle få se den gamle smeden göra sin promenad - 35 år efter hans död.
Jocke.
|