|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 17.
Spökmordet på ljusa dagen.
"Det är ju som att se spöken mitt på ljusa dagen", brukar man ju
säga när något inträffar, som man tycker befinner sig utanför
möjligheternas ram. Jag kan dock berätta en händelse,
som måste anses ligga utanför ovan omtalade ram och vilken
händelse upplevts av en fullt normal och klarsynt människa.
Det hände för ungefär 6 a 7 år sedan en klar och varm sommardag, just vid den tid på dagen då man minst tänker på något övernaturligt, ty sådant hör ju natten och de mörka timmarna till.
Min mor var sysselsatt ute i trädgården med att ordna sina blommor och i trädgården bredvid var grannfrun, fru S., i färd med samma arbete. Som fru S. gick bland sina blommor kom hon att vända huvudet ut mot landskapet, närmare bestämt mot en stor rågåker, som gränsade intill hennes egen potatisåker. De båda åkrarna skildes åt av ett kraftigt taggtrådsstängsel. Mitt ute i rågåkern fick hon se en kvinna dyka upp och ögonblicket efter en man, som omilt fattade tag i kvinnan och kastade omkull henne. Kvinnan kom dock ögonblickligen på fötter igen och tog sig springande fram genom åkern förföljd av mannen. Jakten gick mot det ställe där fru S. stod och snart var paret framme vid hennes egen potatisåker.
Nu först började fru S. misstänka att allt inte stod rätt till, ty båda passerade tvärs igenom taggtrådsstängslet, som om det inte hade funnits till och fortsatte rakt mot den plats där fru S. stod. Kvinnan hade lite försprång men mannen vann mer och mer på henne. Fru S. blev alldeles förskräckt ty kvinnans ansikte var alldeles vanställt av fasa och ansträngning. Att hon var mycket ung kunde fru S. dock konstatera samt att hon bar en huvudduk, som hade glidit ned på nacken, långa kjolar samt åtsittande liv. Av mannen däremot kunde hon sedermera icke lämna någon detaljerad beskrivning. Paret fortfor att rusa mot henne och när kvinnan kom några steg från fru S., skulle denna vika åt sidan, först och främst för att skydda sig själv men också för att lämna plats åt de framrusande. Men just då var hon lika ensam som hon varit för tio minuter sedan. Paret var spårlöst försvunnet, liksom uppslukat av jorden. Fru S. stod rådvill en stund. Sedan rusade hon till min mor och frågade om hon sett människorna som kommit springande och sedan spårlöst försvunnit. Min mor hade ingenting sett, trots att hon stått endast c:a 15 meter från fru S. Fru S. berättade då sin upplevelse och min mor som just inte trodde på något övernaturligt tog fru S. med sig och gjorde en rekongnosceringstur till rågåkern, ty något spår skulle väl finnas av de båda människor, som fru S. sett vara i så livlig verksamhet i åkern, men inte så mycket som ett enda av de sköra axen voro nedtrampade och några andra spår kunde heller icke upptäckas.
Att finna någon förklaring till ovanstående händelse är nog svårt men min mor tror att det är en "upprepning" av ett mord som begicks ej långt från mitt hem i Trollhättan. För c:a 50 år sedan blev nämligen en ung kvinna mördad vid Stallbacka, som på den tiden endast var en gård. Utmed älven som flyter förbi Stallbacka gick en mörk och ruskig väg och det var på denna väg, som den ovan omtalade kvinnan mördades en höstkväll. Av kvinnan återfanns aldrig mer än rester av hjärnan samt några klädtrasor.
Min mor som kände den mördade kvinnan mycket väl tycker sig, efter den beskrivning fru S. lämnat på kvinnan från rågåkern, i henne igenkänna den mördade. Det kan ju också antagas att hon släpats hit och blivit begravd här och allra helst som trakten på den tiden endast var obebodd ljungmark och således en lämplig plats att dölja ett brott på.
Sommaren 1937 såg en ung släkting till mig, som är bosatt i mitt hem, samma kvinna som fru S. sett. Det skedde ungefär kl. 5 på morgonen och det var ganska ljust. Han var uppe så tidigt med anledning av att han skulle resa bort. När han kom ut på trappan fick han se en kvinna komma emot sig från porten. Hon var mörkklädd och bar huvudduk, vid kjol och åtsittande liv, och som hon gick mycket sakta hade han god tid att iakttaga henne. Hon gick något framåtböjd och verkade mycket sorgsen. När hon kom till en mycket tät häck, som finns i trädgården, gled hon igenom de täta grenarna som om intet hindrat henne och försvann. Hon har visat sig sammanlagt fyra gånger för olika personer men vem hon är blir nog aldrig uppenbarat.
Ruth.
|
|
|
|