|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 22.
Anckarströms skåp.
För några år sedan sutto vi tillsamman några stycken på ett julkalas.
Vi talade om övernaturliga ting och plötsligt frågade en av de
närvarande, en pensionerad officer, om vi ville höra en verkligt
sann historia, så skulle han berätta. Jag minns att jag blev något
överraskad, då jag tyckte att hans person var höjd över allt overkligt,
sund och vederhäftig som han alltid var.
Händelsen hade inträffat i ett samhälle i Småland:
"Min hustru", sade han, "var som ni vet sjuklig en längre tid innan hon dog. Vi hyrde då vår nuvarande våning för att få mera sol och större utrymme, då hon måste ha ett rum för att få vara ostörd. Då jag för några år sedan på en aktion inköpt ett mycket vackert gammalt skåp, som fått stå kvar där jag inköpt det, på grund av att jag inte haft plats förut, var jag nu glad att kunna ta hem detta. Vi placerade skåpet i det rum där min hustru låg. Skåpet var försett med en snedklaff och hade mycket vackra inläggningar. Ett par dagar efter det att vi fått hem skåpet, sade min hustru en morgon: "Ta ut det där skåpet ur rummet. Jag tycker inte om det.´ Jag frågade efter orsaken och då svarade hon inte strax, men om en stund svarade hon att hon legat vaken på natten, och då hade hon sett hur en svartklädd dam kommit in i rummet, gått fram till snedklaffen, öppnat den och liksom ur ett lönnfack tagit ut en pappersrulle. Då min hustru alltid varit lite nervös och klen, fäste jag mig inte vid hennes berättelse, och försökte slå bort hennes fantasier. Nästa morgon var hon emellertid så upprörd att jag genast flyttade ut skåpet. Hon hade då återigen sett samma syn.
Efter ett par månader dog min hustru, och min svärfar, den gamle hedersmannen, vars sunda livsuppfattning och vederhäftighet voro ställda utom allt tvivel, kom till begravningen. Han fick ligga över natten i det rum där skåpet stod. På morgonen frågade han mig var jag fått skåpet ifrån. Jag talade då om att jag köpt det på en auktion och att det då uppgavs att skåpet skulle vara tillverkat av Anckarström, Gustaf III:s mördare. ´Ja, sade den gamle, jag kunde just tänka att det var någonting konstigt med det!` Därpå berättade han att han sett en gammal sorgklädd dam gå fram till skåpet och hämta en rulle från en låda i snedklaffen, alltså exakt samma syn som min hustru haft, och de två hade inte träffats eller meddelat sig med varandra under mellantiden."
Den som berättade detta, tillade även att sedan skåpet kommit i huset har man ofta blivit störd av alla möjliga ljud. Man har hört steg i trapporna, dörrhandtagen har vridits ner, men när man gått ut för att se vem som kom, har det inte funnits någon där.
Det var första gången som jag verkligen trott på en s.k. spökhistoria.
E.W-r.
|
|
|
|