|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 38.
Vålnaden som spärrade vägen.
Vid sekelskiftet bodde jag i Medelpad. Jag var då i 23-24-årsåldern. En vacker, månljus afton hade jag ett ärende till en grannby.
Vägen gick genom en skog. Ungefär mitt i skogen finns ett illa beryktat ställe, där flera personer sett märkliga ting. Jag har aldrig varit mörkrädd och gick ej vägen fram i rädsla att få se "något", då jag förut gått denna väg otaliga gånger utan att någonting hänt mig, men denna gång skulle det bli annorlunda. Jag hade just gått förbi det illa beryktade stället då jag förnam något odefinierbart i min omedelbara närhet och ser plötsligt en lång svart skepnad som spärrar vägen för mig. Fortare än tanken kastade jag mig åt sidan över landsvägsdiket och där låg jag en stund och reflekterade över den sällsamma synen som var borta lika fort som den kommit. Omsider måste jag dock i väg igen och hoppade över diket på samma ställe tillbaka på vägen. Men döm om min fasa. Som skjuten ur en kanon står den långa mörka skepnaden på vägen framför mig igen. Jag tar ett skutt förbi vålnaden eller vad det nu var och sprang som för livet resten av vägen till mitt hem.
E.S.
|
|
|
|