|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 40.
Käppen som alltid föll i golvet.
I mitt morföräldrahem H-borg berättade tjänstepersonalen om ett sällsamt ljud, som förnummits av många olika tjänare därstädes, och själv har jag otaliga gånger, både som barn och när jag som nygift drog in i gården, hört detta ljud, utan att någon under årens lopp någonsin varseblivit eller kunnat utfundera dess orsak, som alltid förblivit gåtfull.
I det stora corps de logiets mitt låg en väldig förstuga och det upprepade buller, som här förekom, kan ej beskrivas på annat sätt än ljudet av en käpp, som föll till golvet. Det kändes alltid kusligt, när man vid mörkrets inbrott med ett ljus i handen skulle passera.. Städerskorna vågade aldrig gå ensamma, när de mellan 5 och 6 på morgnarna eldade de första brasorna, enär ett stort antal rum lågo på andra sidan om förstugan. Befann man sig i matsalen eller salongen, som låg intill förstugan, förmärktes käppfallet med all tydlighet.
Hela gården var ombyggd på 70-talet, enär eldsolycka fullständigt ödelagt de gamla byggnaderna.
S. Fbg.
|