|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 49.
Det illvilliga spöket.
Jag vill här berätta om en märklig upplevelse, som hände på S. gård Södermanland för flera år sedan.
Det var dagarna strax före jul. Min mor jämte två tjänsteflickor arbetade i köket. Så sade min mor åt Anna, så hette en av flickorna, att gå efter vatten, vilket förvarades i en kanna i förstugan. Men just som hon skulle böja sig ned och ösa upp vattnet fick hon ett ordentligt nyp i högra armen, så hon skrek till. (Det är att märka denna flicka inte var rädd för någonting.) Min far som satt på kontoret tittade ut och undrade vad som stod på, men flickan svarade inte utan tog sig på armen. Vår hund, en stor S:t Bernhard, som legat inne hos min far rusade ut i samma ögonblick och var alldeles ursinnig. Men just som hunden for i väg, var det precis som om en vit skepnad for ut genom den öppna dörren. Hunden följde efter och skällde vilt.
Senare på kvällen gingo flickorna ut. Då frågade Annas kamrat, varför hon skrek till ute i förstugan.
- Jo, ser du jag fick ett riktigt nyp på armen och det var säkert sömmerskan som kom tillbaka och ville ha betalt för klänningen som hon sydde. (Sömmerskan som hade dött ett par dagar förut, var nämligen mycket snål och elak.)
Det underliga var ju att strax efter Anna hade sagt detta, blev hon så sjuk. I hög feber samt fick stora sår på armen där nypet var och kring munnen samt en hemsk halsfluss. Mina föräldrar blevo förskräckta och ringde efter en sköterska som bodde i närheten.-Efter två dagar var Anna fullt frisk igen och ingenting syntes av de stora såren och halsen var felfri.
I.K.L.
|
|
|
|