|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 63.
Den döda visar sig för prästen.
En ung präst upplevde för några år sedan följande - är förhindrad nämna var det hände - vilket han berättade för en sin släkting, min sagesman, en numera avliden författare. Historien är absolut sann.
I prästens föräldrahem hade som familjemedlem vistats en äldre, något förmögen dam, vilken avled efter endast en kort sjukdom. En natt någon tid efteråt visade sig den döda för prästen, varvid hon yttrade: "Bli inte rädd!" Vilket han emellertid förklarligt nog blev. Mitt i natten kom han upprörd in till sin mor och sade:
"Jag har sett tant …"
Samma natt visade sig den döda annorstädes, för en dam, som var god vän till familjen i fråga. Till henne sade hon:
"Vidar (fingerat namn) blev rädd."
Man antog att det var något om sin kvarlåtenskap den döda ville ha sagt, något hon ej hann med före sin hastiga bortgång, och det ordnades nu med detta så som man trodde att hon velat ha det. Hon visade sig ej heller sedan.
Det märkliga i historien synes mig vara att den döda själv "öppnade samtalet", vederläggande den gamla folkliga uppfattningen om gengångares stumhet, ifall de ej blevo tilltalade. Man skulle alltid - d.v.s. om man hade mod - fråga en död, om han gick igen, vad han "gick efter", på det att han skulle få lätta sitt hjärta och finna ro i sin grav.
Katarin.
|
|
|
|