|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 75.
Den döda knackade i väggen.
Vad jag tänker berätta hände den 13 december 1933 på Hjälmared säteri, en halv mil söder om Alingsås.
Jag hade en gammal mor som legat sjuk en tid. Som jag förstod det närmade sig slutet talade vi ofta med henne om de yttersta tingen. Min man bad henne en dag att om hon kunde skulle hon uppenbara om det fanns ett liv efter detta, men vi bad henne ej visa sig för att ej skrämma oss, vilket hon lovade. En dag i november satt jag och talade med henne då hon frågade:
"När är det Lucia?" Hon brukade alltid tycka så mycket om den dagen, då alltid någon av mina barn brukade vara Lucia och bjuda på kaffe. Jag sade henne dagen, då hon svarade: "Då är jag i de sällas boningar." Några dagar efter detta dog hon.
Luciamorgonen klockan fyra vaknade vi alla som låg i rummet vid en skarp knackning på min makes säng.
"Vad var detta?" sporde han och satte sig upp klarvaken och vi andra bara tittade på varandra. Vi tänkte på vad vi samtalat med mor om de sista dagarna.
Hon hade infriat sitt löfte. Det fanns ett liv efter detta . På samma gång vi tyckte det var kusligt kände vi oss glada. Det var som om hon efter detta varit oss närmare. Luciadagen gav mig och oss alla ett minne för livet.
A. E-d.
|
|
|
|