|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 77.
Fyraåringens spöksyn.
Hesselbyholms slott i Fogdö revir, Södermanland, torde väl vara ett av landets mest omskrivna spökslott. Det är nämligen att identifiera med Albert Engströms "Ränningehus" i en bok, där den store författaren i berättelser och teckningar på ett lysande sätt skildrat sina visioner.
Här vill jag berätta en av de otaliga historierna från slottet, en som aldrig publicerats eller ens kommit utanför min familj.
En solig sommardag går min fader på sandplanen mellan flyglarna med min bror, då i fyraårsåldern. Plötsligt säger denne:
- Får jag hälsa på damen och gossen?
Min far, som i egenskap av slottsherre aldrig fick se några spökerier, svarade helt lugnt:
- Ja, gör det.
Och min bror går fram till någon, bockar sig, tar i hand och talar till de osynliga. Så tycks han emellertid av någon anledning bli rädd och kommer springande till min far.
- De försvann i källargluggen, säger han.
- Hur såg de ut? Frågar min far.
Damen hade fotsid klänning och gossen sammetsdräkt med vit krage.
Och de hade kommit över gården och stannat och språkat med min bror.
Ja, allt detta var mycket underligt.
När emellertid min far en tid senare forskar i slottets historia finner han, att just i den källaren, där paret setts försvinna, för länge sedan en kvinna och hennes minderårige son hållits fångna tills de avlidit av umbäranden och svält.
M:et.
|
|
|
|