|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 79.
Den huvudlöse gubben.
På senhösten år 1926 hade jag och min bror plats på en mindre bondgård i mellersta Norrland. Enligt sägner och folkprat skulle det spöka i den gamla mangårdsbyggnaden på gården. Men vi trodde och tänkte inte alls på att det skulle finnas några andeväsen. Visserligen hade vi hört talas om att en huvudlös gubbe alltid brukade visa sig i den gamla byggnaden, men vi trodde dock inte på sådana ting. Men så en kväll hände det otroliga.
Det var en månljus och stjärnklar lördagskväll. Min bror och jag hade varit på en danstillställning och klockan var nära två innan återresan skedde.
När vi hade skilts från de andra kamraterna, sade min bror:
- Hör du, ska vi ta lite sängkläder och gå och lägga oss i "spökgården" i natt.
Detta var jag även med om, och vi gick till mangårdsbyggnaden för att ordna med våra sängplatser. När vi hade legat en god stund, sade min bror:
- Inte finns här några spöken.
Men han hann knappt uttala orden förrän det hördes tassande steg på vinden. Efter en stund gled köksdörren sakta upp och in kom en huvudlös gubbe, iklädd svarta, storrutiga kläder. Gestalten följde tätt efter väggen, tills han kom till spisen, där min bror hade placerat sin säng. Tätt intill sängen lyftes gubben med ett starkt dån upp genom muren och försvann. Min bror satt som hypnotiserad i sängen.
- Kom, så går vi till drängkammaren och lägger oss, sade han.
På morgonen omtalade han för husbondfolket vad han upplevat. Men så fort han uttalat orden, blev han illamående och låg till sängs i tre dagar.
M-berg.
|
|
|
|