|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 80.
Den frackklädde vid galgbacken.
Följande händelse daterar sig till en kväll för omkring 25 år sedan. Som 17-åring befann jag mig under julferierna i mitt dåvarande hem i Skinnskatteberg, Västmanland. Efter en dags stövarjakt var jag på hemväg, gående en gammal landsväg genom skogen. Kamraten hade med hundarna begivit sig hem tidigare. Det var nästan fullmåne, men luften var disig mot tö och tunn nysnö täckte marken.
En s.k. julhare i påsen tyngde behagligt där bak, och i angenäm sinnesstämning hade jag, utan att reflektera häröver, rundat sista kurvan ovan de för spökeri beryktade Kusbackarna. Månskenet föll svagt från höger, och på en sakta sluttande sträcka av omkring 60 meter låg vägen rak.
Knappt fem meter framför mig går plötsligt en man. Han är mycket lång, smal, kutryggig, klädd i frack (jag ser tydligt skörten fladdra), knäbyxor och hög hatt av den breda modell, som användes omkring år 1810; under vänstra armen bär han något vitt, en låda eller ett paket. Jag blev till en början inte rädd, inte ens häpen. Jag kände blott, att det var något övernaturligt jag bevittnade. Cirka 20 meter gick fantomen med långa, struttande steg framför mig, så höjde han blixtsnabbt högra armen. Var borta. Vad en förhånad "skytteskälva" är för något, blev jag nu med ens medveten om. Nog om det.
Ifall min syn kan sättas i samband med lokaliteten lämnar jag därhän. En gammal avrättningsplats utpekas i närheten av de branta Kusbackarna, vilka även enligt sägen varit bakhåll för rövare, som där plundrat foror på väg mellan bruken och hyttorna. Berget strax intill heter Krånkberget; "Krånken" = "gasten". "Gasten" var väl känd av de gamla, men så vitt jag vet inte min fina herre i frack.
Non credo.
|
|
|
|