|
Svenska spökhistorier.
Kapitel 81.
Den gamla kvinnan på vinden.
För en del år sedan hade jag mitt arbete på en ort i södra Småland. Under ett par sommarmånader bodde jag på en lantgård i närheten av stationen. På denna gård upplevde jag en del sällsamma händelser.
Då jag besökte lantgården för att hyra ett rum, upplyste mig ägaren om, att han hade en äldre syster, som tillika bodde i huset, och denna brukade stiga upp om nätterna ibland och gå omkring i huset. Han befarade därför att jag möjligen skulle bli störd därigenom. Jag svarade honom, att jag skulle låsa dörrarna och därmed hålla eventuella nattliga besökare utanför mitt rum. Jag flyttade således ut till "spökgården". Jag kom ganska snart underfund med att det ej var så synnerligen tyst i huset vid midnatt. Oftast lade jag mig sent, varför jag sällan insomnade före midnatt.
Efter omkring en veckas vistelse på lantgården, kom jag för första gången i mitt liv att få skåda en personifierad ande från de dödas värld. Jag blev icke rädd vare sig då eller vid senare upprepade möten med "spöket", utan frågade den något framåtböjda, mörka skepnaden, som öppnade dörren till mitt rum, vad han önskade och varför han gick omkring i rummen mitt i natten. Jag trodde nämligen att det var den omtalade systern. På mina frågor fick jag emellertid intet svar utan dörren stängdes tyst och lätt. Sedan hörde jag långsamma, tassande steg utanför i förstugan och hörde tydligt, huru dörren öppnades till rummet mitt emot på andra sidan förstugan, där ägaren själv låg.
Efter någon stund hörde jag stegen komma ut därifrån och fortsätta in i ett sidorum, varifrån en mindre trappa ledde från andra våningen, där jag hade mitt rum, upp på vinden, där ljudet dog bort. Stegen liknade så tydligt en äldre, men icke tung kvinnas steg, att jag hela tiden var förvissad om, att det var ägarens syster, som gick omkring den natten. När jag på morgonen tillsporde henne om anledningen till det nattliga besöket, försäkrade hon, att hon icke varit ur sin säng under natten och att hon aldrig gick i sömnen. Hon lät även förstå, att såväl gårdens ägare som dennes hustru mycket väl kände till vem som gick omkring i huset under nätterna.
Jag fäste mig senare ej vid de många olika ljud jag förnam i huset under nätterna. Ofta hörde jag de där bekanta, tassande stegen i filttofflor gå omkring i rummen och stanna utanför min dörr, vilken jag oftast låste. Det förekom ibland att någon tog i dörrhandtaget för att öppna dörren, men denna förblev stängd, och stegen fortsatte sin rond som vanligt genom huset.
Då jag något år senare besökte "spökgården", låg jag om nätterna i ett rum i första våningen. En natt, då jag hemkom ganska sent och nyss lagt mig, hörde jag någon gå omkring i rummet vid sidan av det rum, där jag låg. Stegen fortsatte genom ett kök, som låg mitt i huset, samt ut i förstugan, där de stannade utanför min dörr. Om en stund öppnades denna och jag såg tydligt en liten, äldre kvinna stå i dörren och se inåt rummet. Då hon stått där en stund och ej avlägsnade sig och ej heller sade någonting, frågade jag vad fru J. önskade, då jag antog, att det var ägarens hustru, som av någon anledning hade stigit upp mitt i natten. Dörren stängdes då omedelbart och ganska hårt. "Spöket" - ty det var verkligen husets spöke som nu visade sig igen - fortsatte uppför trappan till andra våningen och öppnade dörren till det rum, där ägaren låg.
Efter någon stund hörde jag höga rop på hjälp komma från samma rum. Jag steg genast ur sängen, iklädde mig byxor samt skyndade upp för trappan till rummet, där ägaren låg och varifrån hans upprepade rop på hjälp nyss genljudit i den tysta natten. Då jag sprang uppför trappan, hörde jag huru dörren öppnades och att någon med snabba steg kom ut från rummet samt fortsatte in i det rum, varifrån trappan ledde till vinden.
Jag fann ägaren sittande i sängen skälvande av rädsla. Jag frågade honom om det varit någon här uppe som velat skada honom. Jag sade honom att det måste ha varit samma person, som jag alldeles nyss såg stå i min dörr och vars steg jag hörde fortsätta uppför trappan och in i rummet. Även att jag hört henne komma ut härifrån och gå uppe på vinden. Jag gick även ut för att söka efter den nattliga vandrerskan, ehuru min värd avrådde mig, men fann ingen. Först påföljande morgon meddelade mig husets ägare sina nattliga upplevelser. Han hade vaknat vid att någon hade lyft undan sängkläderna och trängt sig ned i sängen vid hans sida mot väggen. Då han närmare undersökte förhållandet, fann han ingen sängkamrat, men han såg däremot en mörk skugga, som hade konturerna av en liten äldre kvinna, resa sig ur sängen och gå ut. Han skrek då på hjälp.
Vid ett samtal med de båda makarna framgick, att en äldre kvinna uppe på vinden för några årtionden sedan med en rakkniv skulle ha tillfogat sig så svåra skador, att hon avlidit av skadorna. Ägaren meddelade även, att han vaknat mången natt vid att skuggan av denna kvinna stått vid hans säng och hållit sin hand sträckt fram över honom. Han sade sig vara mycket "tjojer" (utledsen) däråt. Den beskrivning jag lämnade på "spöket" stämde fullständigt in på nämnda kvinna, och bland en del fotografier kunde jag genast utpeka den personifierade ande, som jag vid ett par tillfällen, fullt vaken, hade sett i den ljusa sommarnatten.
Berg.
|
|
|
|